Immunglobulinbehandling

Immunglobulinbehandling

Immunglobuliner används för behandling av flera olika sjukdomar. Till exempel primär immunbrist, Guillain-Barrés syndrom (GBS), ITP och Kawasakis sjukdom.

Så verkar immunglobuliner

Immunglobulin i höga doser har en stabiliserande effekt på immunförsvaret.

Verkningsmekanismerna skiljer sig mellan olika autoimmuna tillstånd. Immunglobuliner kan blockera de antikroppar som orsakar skada och därmed hindra dem från att angripa den egna kroppens celler.

Immunglobuliner kan påverka cytokinerna så att en inflammation dämpas, eller så påverkas immunförsvarets lymfocyter som producerar de skadliga antikropparna.

Vid immunbristsjukdomar är problemet ofta att kroppen har för låga nivåer av en viss typ av antikropp. Behandlingen fyller då på med antikroppar så immunförsvarets blir starkare.

Behandling på olika sätt

Immunglobulinbehandling kan ges på tre olika sätt: intravenöst (i ett blodkärl), subkutant (i underhudsfettet) eller intramuskulärt (i en muskel).

Val av behandlingsform beror på sjukdomens natur och i vissa fall på patientens önskemål. Till exempel är det många patienter med primär immunbrist som väljer att behandlas subkutant eftersom sådan behandling kan ges i hemmet.

Vid en sjukdom som Guillian-Barrés syndrom (GBS) ges behandlingen intravenöst. Orsaken är att det krävs en hög dos av immunglobulin, vilket endast är möjligt intravenöst.

Intravenös immunglobulin behandling förkortas IVIG och ges på sjukhus.

Immunglobulin tack vare blodgivare

Immunglobulin är ett koncentrat av antikroppar. Det framställs av blod som har donerats av friska givare.

Att framställa immunglobulin är komplicerat och tidskrävande. Det tar cirka 9 månader att tillverka immunglobulin.

Det krävs också ett stort antal blodgivare. Personerna som lämnar blodplasma måste vara helt friska och blodplasman testas noggrant i flera olika säkerhetssteg.

Genom reningsprocesser får man ett koncentrat som till största delen består av en antikropp som heter IgG. Det kan dock även innehålla spår av IgA och IgM.