Jag trodde det var träningsvärk

"Jag trodde det var träningsvärk"

Magnus försökte resa sig, men benen gjorde inte som han ville. Då förstod han att något var fel. Värken han känt de senaste veckorna var något annat än vanlig träningsvärk.

Det började förra hösten. Magnus och hans fru hade köpt ett hus ett par månader tidigare.

- Vi höll på att renovera, berättar han.

Huset, en villa i två plan från 60-talet på en liten ort i Småland, behövde fräschas upp. Magnus, som i dag är 26 år, var tidigare helt frisk. Han spelade innebandy och brukade jogga. Men mitt i renoveringen av det nya huset fick han en konstig känsla i armarna och händerna. Fast det var inget han tänkte så mycket på just då.

- Jag jobbade på som vanligt, berättar Magnus.

Men värken försvann inte. Det gjorde ont och spände i armarna och händerna. Han beskriver det som träningsvärk. Han hade jobbat i det nya huset och hade dessutom mycket att göra på sitt vanliga jobb. Det hade inte varit så konstigt om han fått träningsvärk.

Han kunde förstås inte veta att värken var symptom på den autoimmuna sjukdomen GBS, Guilliain-Barrés syndrom.

Allt svagare

Snart övergick värken i muskelsvaghet. Och sedan gick det snabbt, vilket är vanligt vid GBS. Efter tre, fyra veckor hade han svårt att klä på sig själv. Fingrarna gjorde inte som han ville.

- Jag var som ett litet barn, berättar Magnus.

Han säger att han i efterhand tänkt att han borde ha sökt hjälp direkt. Men han var helt säker på att det skulle gå över. Han beskriver sig själv som envis. När fingrarna inte gjorde som han ville så vägrade han att ge upp. Han började tävla mot sig själv – han kämpade tills han fått på sig sina strumpor.

I oktober hade det dock gått så långt att han var tvungen att söka hjälp.

Han minns vändpunkten. Han var ute i skogen med sina föräldrar. Det var en fin dag för en höstpromenad. Men Magnus hade svårt att gå som vanligt. På kort tid ramlade han tre gånger. Han kunde inte ta sig upp själv.

- Det var obehagligt. Då förstod jag att något inte var som det skulle, berättar han.

Han beskriver det som att kroppen inte reagerade på hjärnans signaler. När han låg där på marken så tänkte han att nu ska jag flytta benet för att komma upp, men benet förblev stilla.

Lättnad att få ett besked

Magnus lades in på sjukhus. Efter två veckor kunde de konstatera att det var GBS som orsakade värken och muskelsvagheten.

Det plötsliga förloppet är typiskt för sjukdomen. Den som drabbas blir ofta sämre på bara några veckor. Det kan, som i Magnus fall, börja med värk i armar och händer. Ännu vanligare är att det börjar i benen och fötterna.

För Magnus var det delvis en lättnad att få veta vad som var fel i kroppen. Framför allt för att det stod klart att det inte var en hjärntumör som spökade.

- Ja, det var en enorm lättnad. När man ligger där i sjukhussängen så oroar man sig såklart för det värsta. När de förklarade vad GBS var så hade jag faktiskt ganska lätt att acceptera det, säger han.

Till skillnad från andra autoimmuna sjukdomar är GBS oftast övergående. Efter några månaders behandling brukar symptomen ha lagt sig.

Magnus har fortfarande kvar svagheten i vissa muskler. Bland annat i armarna.

- Det känns som en tomhet, förklarar han.

Rum för rum

Han beskriver att han blir trött snabbare. Vissa saker tar längre tid att göra. Han kan också ha svårt för tyngre lyft.

- Jag tycker ändå att det har gått bra att vänja sig, säger Magnus.

Bortsett från muskeltröttheten rör han sig obehindrat. Han behöver inte längre kryckorna, som han hade tidigare och han jobbar som vanligt.

- Jag klarar mer än jag ibland tror. Jag kan märka att jag har haft en psykisk spärr, men nu har jag börjat pröva mig fram, säger Magnus.

Han berättar att han nyligen testade att spela innebandy igen. Flåset saknades visserligen men han kunde ändå hänga med.

Renoveringen av huset tar också längre tid än planerat.

- Jag har vänt på det och ser det som en utmaning. Vi tar rum för rum, berättar han.